Konståkning i OS

Konståkning i OS har som gren funnits med sedan 1908, då de första is- och snösporterna inkluderades i ett OS som hölls i London. Det var bara fyra tävlingar, och med bara max sju tävlande i varje tävling: herrarnas singelåkning, damernas singelåkning, specialprogram för herr- och paråkning. Sverige tog hem hela medaljsviten i herrarnas singel, en bedrift som dessvärre inte upprepats i senare tid. Konståkning är alltså en OS-gren med aktningsvärda anor.

Olika OS-tävlingar

Nuförtiden finns det en mängd olika OS-tävlingar inom konståkning, bland annat paråkning, herrarnas och damernas singelåkning, isdans i korta och fria varianter, samt olika former av lagåkning. Tävlingarna går ut på att åkarna genomför ett program och därefter får de poäng av ett antal domare. Poäng ges bland annat på grundval av programmets svårighetsgrad och hur genomförandet såg ut.

Årets OS

Konståkning

Vinnare i årets OS var för herrarnas singelåkning Japan med Yuzuru Hanyu, i isdans, friåkning. Det var första guldet för Japan i denna tävling. Meryl Davis och Charlie White gav USA dess första guldmedalj i isdans. I damernas singelåkning vann överraskande ryska Adelina Sotnikova över favorittippade Yuna Kim från Sydkorea. Yuna Kim rankades högst med god marginal hos bland annat UniBet innan OS men kunde alltså inte mäta sig med Sotnikova på tävlingsdagen. Tävlade från Sverige gjorde bland andra Viktoria Helgesson som deltog i damernas kortprogram. Hon slutade på 27:e plats efter ett oturligt fall i ett kombinerat hopp.

Publik

Den största publiken brukar traditionellt damernas fria åkning ha, men även paråkningen och isdansen är mycket populära tävlingar. I årets OS har alla tävlingarna avgjorts nu, det återstår bara en uppvisningsshow av vinnarna i de olika tävlingarna. De tävlande i konståkning är inte bara fantastiska atleter och skridskoåkare, de är också vackra att se på. Under åren har mycket kreativitet och resurser lagts ner för att deras dräkter ska vara så färgglada och fantasifulla som möjligt och göra ett minnesvärt och elegant intryck på såväl domare som publik. Herrarna åker dock traditionellt i en frackliknande svart dräkt. Och vem glömmer de ansträngningar som gjorts för att beskriva dräkternas färger och nyanser? ”Blåbärsrisgrönt”, ”sängkammarrosa” och ”mörkvitt”, sa Bengt Grive som var en mycket känd sportkommentator i många år under den andra hälften av 1900-talet.

WordPress

HTML5

CSS3

JavaScript Free